Dagen började som sig bör med frukost på sängen och presenter till pappan i familjen. Senare på dagen firade vi nästa pappa (Johans), även där överlämnades present och så blev vi bjudna på mat.
Idag tänker jag även på min egen pappa, Hasse.
Han rycktes bort 1991, bara 50 år gammal. Jag saknar honom mycket.
3 kommentarer:
Jag kan tänka mig att det måste vara jättejobbigt med dagar som Farsdag när man inte har sin pappa i livet längre, precis som det var för Peter hans första Farsdag som pappa när vi inte hade vårt barn i livet. Dagar som är så självklara, eller som man tar så lätt på annars blir då plötsligt väldigt svåra. Kram
Ja, och just såna dagar kan jag känna mig extra sorgsen att han aldrig fick träffa Elvira, och Johan.
Såren försvinner, ärr består. Sorg är livslång, den tar bara olika skepnader genom livet.
Skicka en kommentar