Idag byggde Johan en sandlåda till E, detta har vi pratat om ända sedan vädret började bli fint. Vilken lycka!
Här är vårt blivande köksland. Snart ska vi sätta potatis där,och lite sallad och annat. Grävandet var inte helt lätt eftersom jorden var full av sten i alla storlekar, allt från mindre stenar till stora stenbumlingar.
Löjtnantshjärtat har kommit långt!
Rabatten till vänster om dörren.
Gullvivorna, roligt att de flesta är röda tycker jag. 
4 kommentarer:
Vilken lycka att få egen sandlåda. Vi hade en vid stugan när barnen var små, men där fanns så mycket annat att göra så den stod mest oanvänd.
Melker älskade oxå sin sandlåda som liten. Jag minns att han lekte Totte, dvs att Totte slängde sand över sig...det var mindre kul sedan tyckte vi. Av ngn konstig anledning har sedan sandlådan hamnat i skymundan med locket på, kanske för att lekstugan drog mer och kanske lite styrt av två föräldrar som inte ville ha in sand överallt. I helgen öppnade de dock sandlådan igen coh lekte en lång stund, var bara tvungna att gräva lite bland allt gräs först ; )
Men visst är en sandlåda en enkel sysselsättning som är rolig i många år framöver.
Härligt med en egen sandlåda. Det har vi också funderat på. Men nu har vi ju fått en splitter ny lekplats, så det känns inte lika bråttom med det längre.
Angående den översta bilden så är det ju härligt att både barn och vuxna har sina leksaker. Sandlåda, gungor och åkgräsklippare. ;-)
Bitten: Visst är det lycka! Jag hoppas att den kommer fortsätta vara populär.
Karro: Hoppas att E inte får för sig att leka Totte! :-)
Åsa: Ja, ni har ju härligt förspänt med lekplats i närheten nu! Och visst är det kul att alla kan ha sina leksaker! :-)
Skicka en kommentar